Ställplats Staffanstorp – Din port till Skåne
Husbils- och husvagnsplatser i Staffanstorp med service
Loading...
2 campingar i området
En bekväm utgångspunkt för historiska upptäcktsfärder
Utforska spännande historia nära din ställplats i Staffanstorp
Skåne är ett landskap där historien ständigt gör sig påmind, och det rofyllda slättlandskapet bär på starka berättelser från svunna tider. Att rulla in med husbilen och slå läger ger en fantastisk frihet att utforska allt detta i din alldeles egen takt. Genom att göra dig hemmastadd på en bekväm ställplats i Staffanstorp har du den optimala basen för att dyka djupt ner i regionens rika och mångfacetterade kulturarv. Här befinner du dig nämligen mitt i en genuint skånsk miljö, där spännande spår av våra förfäder väntar precis runt hörnet. Det är en plats som varmt bjuder in till både total avkoppling och aktiva upptäcktsfärder, helt oavsett om du är en hängiven historienörd eller bara letar efter stämningsfulla utflyktsmål under semestern. För dig som reser på fyra hjul är just tillgängligheten och närheten till naturen ovärderlig, och med ett tryggt nattläger som utgångspunkt slipper du långa och tröttsamma transportsträckor.
Området kring Staffanstorp har varit bebott i årtusenden och bär på ett djupt och fascinerande arv. Den bördiga myllan lockade tidigt människor att slå ner sina bopålar just här, och än idag kantas det vidsträckta landskapet av spännande fornlämningar, gamla ståtliga kyrkor och historiska landmärken som vittnar om forna tiders maktkamper och vardagsliv. Inte långt bort finner du till exempel spåren av Uppåkra, en av Nordens största och mest betydelsefulla järnåldersbosättningar, vilket ger en hisnande dimension till din vistelse. Från bronsålderns mystiska gravhögar till medeltidens storslagna arkitektur finns det oändligt mycket att utforska för den nyfikne resenären. När du letar efter en välbelägen ställplats Staffanstorp är det just den omedelbara närheten till dessa unika tidsdokument som gör platsen så otroligt speciell. Har du väl parkerat husbilen är det enkelt att snöra på sig bekväma promenadskor, ta ner cykeln från stället eller ge sig ut på en vandring för att känna historiens vingslag på riktigt.
Att resa med husbil handlar till stor del om att maximera upplevelsen på plats utan att behöva känna stress, och det är precis vad sydvästra Skåne erbjuder sina besökare. Många av de mest fascinerande historiska platserna i närheten är mycket lättillgängliga och omges ofta av en slående vacker natur som inbjuder till rofyllda stunder, sköna promenader och avkopplande picknickar i det gröna. Föreställ dig att vakna upp till ett stilla fågelkvitter vid din ställplats i Staffanstorp, njuta av en rykande varm kopp nybryggt kaffe i morgonsolen utanför husbilen, och sedan ha hela dagen öppen framför dig. Du kan enkelt packa en liten ryggsäck och ge dig av för att upptäcka lokala fornminnen, anrika gårdsmiljöer eller gamla handelsvägar som en gång i tiden knöt samman regionen. De korta avstånden mellan de olika sevärdheterna gör att du i lugn och ro hinner uppleva väldigt mycket, helt i din egen takt och utan att behöva stressa iväg.
En annan stor fördel med att välja just en ställplats Staffanstorp är att du befinner dig i en levande bygd med starka kulturhistoriska rötter, samtidigt som du har modern service nära till hands. Efter en händelserik dag fylld av runstenar, medeltida kyrkovalv och gamla sägner, är det en svårslagen känsla att få återvända till sin egen lilla rullande oas. Då kan du smälta dagens alla intryck, kanske tillaga en god middag på lokala råvaror som inhandlats längs vägen, och se solen sakta gå ner över den vidsträckta skånska slätten. Det är denna unika kombination av rik historia, storslagen natur och bekvämt husbilsliv som gör området till en så fantastisk destination för rullande livsnjutare och nyfikna upptäckare.
För att göra din vistelse i bygden så minnesvärd, smidig och innehållsrik som möjligt har vi samlat de absolut mest intressanta och sevärda historiska besöksmålen i närområdet. Varje plats bär på sin egen unika lilla skärva av historien och väntar på att bli utforskad av nya besökare. Oavsett om du föredrar storslagna monument eller de lite mer dolda historiska pärlorna som kräver lite extra upptäckarglädje, finns det något här för dig. Låt dig inspireras av det noggranna urvalet nedan och planera dina kommande utflykter från din ställplats i Staffanstorp med stor förväntan. Här följer en handplockad lista över fascinerande historiska pärlor att besöka, många av dem bara ett stenkast från där du står parkerad.
Uppåkra arkeologiska center
Järnålderns metropol och skandinaviskt maktcentrum
Uppåkra arkeologiska center representerar en av de absolut mest betydelsefulla och omfattande arkeologiska fyndplatserna i norra Europa. Forskningen visar att här låg ett skandinaviskt maktcentrum som existerade under en exceptionellt lång och obruten tidsperiod, från cirka 100 före Kristus till 1000 efter Kristus. Detta gör staden betydligt större och mer långlivad än den mer allmänt kända vikingastaden Birka i Mälardalen. För dig som reser i regionen och söker efter en ställplats i Staffanstorp, är ett besök vid Uppåkra en historisk djupdykning av högsta internationella klass. Sedan de moderna utgrävningarna tog fart under 1990-talet har arkeologer frilagt över 90 000 metallfynd, vilket bara utgör en bråkdel av vad som döljer sig under den skånska myllan. Fynden vittnar om ett samhälle med enorm rikedom och vidsträckta internationella kontakter. Bland de mest spektakulära upptäckterna finns unika guldgubbar, avancerade vapen, romerska mynt, arabiskt silver och en vacker glasskål med ursprung i området kring Svarta havet. Ett av de mest fascinerande fynden är en uppsättning kirurgiska instrument, vilka indikerar att det fanns en högt utvecklad medicinsk kunskap på platsen redan under romersk järnålder. Forskarna har också identifierat resterna av vad som bedöms vara ett hedniskt kulthus, ett tempel i trä som stått på exakt samma plats i över århundraden och som kontinuerligt byggts om i takt med att det förfallit. Detta indikerar att Uppåkra inte bara var ett ekonomiskt och politiskt nav, utan även den centrala punkten för den förkristna religionen i hela regionen. Kulten här krävde sannolikt enorma resurser i form av offerdjur och ceremoniella föremål. Stadens dominans fick ett abrupt slut runt år 990, troligen på initiativ av den danske kungen Sven Tveskägg, då makten och kyrkan istället flyttades till det nyanlagda Lund. Uppåkra övergavs och reducerades till en vanlig bondby, medan de forna maktstrukturerna täcktes av jord. Idag erbjuder besökscentret en omslutande och faktaspäckad upplevelse där besökare kan ta del av den pågående forskningen. Genom guidade turer och informativa utställningar förmedlas en konkret förståelse för hur järnålderns människor levde och verkade. Att vandra över dessa historiska fält är ett intellektuellt och kulturellt komplement till den avkoppling som en välutrustad ställplats i Staffanstorp erbjuder, och ger en ovärderlig inblick i grundandet av det tidiga skandinaviska samhället.
Stora Uppåkravägen 101, 245 93 Staffanstorp
Platsen för Sveriges enda tågrån
Ett politiskt motiverat brott längs den skånska banvallen
Platsen för Sveriges enda tågrån utgör en unik, dramatisk och stundtals förbisedd del av svensk kriminal- och arbetarhistoria. Händelsen inträffade på kvällen den 18 mars 1907 och förde tankarna till den amerikanska vilda västern, men utspelade sig i verkligheten på den öppna skånska slätten mellan Staffanstorp och Djurslöv. Förövarna var två män ur den ungsocialistiska rörelsen, Axel Fors och Johan Friberg. Deras motiv var inte primärt personlig berikning, utan snarare att finansiera politisk propaganda och tryckning av radikala skrifter i en tid präglad av stora klassklyftor och social oro, samma politiska klimat som året därpå kulminerade i det ökända Amalthea-dådet i Malmö. De två männen hade noga planerat sitt tillvägagångssätt. När nattåget på Malmö-Simrishamns järnväg sänkte farten väster om Staffanstorp, hoppade de maskerade och beväpnade rånarna på tåget. De tog sig in i postvagnen där postiljonen Johannes Almén arbetade ensam. Överfallet var brutalt; rånarna slog först ner Almén med en tung sten och avlossade därefter tre skott mot hans huvud för att säkerställa att han inte skulle kunna slå larm. Trots detta brutala våld överlevde Almén mirakulöst och levde ända fram till 1949 med kulorna kvar i huvudet. Idag finns dessa bevarade och utställda på Postmuseum i Stockholm som ett makabert minne av händelsen. Rånarna fick med sig drygt 5 000 kronor i kontanter och frimärken, men i sin panik och brådska missade de en betydligt större summa pengar som låg öppet i vagnen. Flykten blev kortvarig; de greps inom kort av polisen och ställdes inför rätta vid Bara häradsrätt. Båda dömdes till livstids straffarbete, men benådades efter att ha avtjänat arton år på Långholmen. Idag är den gamla järnvägen sedan länge nedlagd och spåren upprivna, men banvallen lever vidare som en asfalterad och lummig cykelväg. För resenärer som parkerat sitt fordon på en ställplats i Staffanstorp, erbjuder denna sträcka en utmärkt och lättillgänglig cykel- eller vandringsled. Att färdas längs samma rutt där nattåget en gång rullade fram i mörkret ger en stark historisk närvaro, och kombinerar fysisk aktivitet med en djupdykning i ett fascinerande, verklighetsbaserat kriminaldrama från det tidiga nittonhundratalets oroliga Sverige.
Banvallen mellan Staffanstorp och Djurslöv
Gullåkra mosse
Forntida offerplats i skuggan av järnålderns metropol
Gullåkra mosse är långt mer än ett naturskönt och biologiskt mångfaldigt våtmarksområde; det är en uråldrig helig plats som ruvar på tusentals år av skandinavisk religionshistoria. Mossen är geografiskt belägen endast ett par kilometer från det enorma forntida maktcentrumet i Uppåkra, och all historisk och arkeologisk evidens pekar på att denna våtmark fungerade som regionens primära offerplats under förhistorisk tid. Från den yngre stenåldern, genom bronsåldern och djupt in i järnåldern, begav sig dåtidens människor ut till det mörka vattnet för att sänka ner värdefulla föremål, vapen och ibland även djur eller människor, i syfte att blidka, tacka eller kommunicera med gudarna. Det utan tvekan mest spektakulära och uppmärksammade fyndet från platsen är den så kallade Gullåkraluren. Detta storslagna, halvcirkelformade musikinstrument i brons upptäcktes redan på 1840-talet i samband med torvbrytning. Luren dateras till yngre bronsålder, cirka 1000 före Kristus, och räknas som ett av Nordens äldsta och bäst bevarade metallinstrument. Lurar av detta slag användes sannolikt inte i vardagliga sammanhang, utan var reserverade för storslagna religiösa ceremonier, vilket understryker mossens betydelse. Utöver luren har arkeologer under tidigt 1900-tal påträffat vackra bronshalsringar, keramik samt en ansenlig mängd vapen från järnåldern, såsom spjutspetsar och skölddelar. Forskare är idag övertygade om att offerkulten i Gullåkra mosse var direkt sammankopplad med det stora och resurskrävande tempelkomplexet inne i Uppåkra. Det var elitens plats för att manifestera sin makt genom att offra ovärderliga statussymboler till de högre makterna. Under 1800-talet förändrades landskapet radikalt genom omfattande utdikning och torvbrytning, vilket var en förutsättning för att fynden överhuvudtaget skulle komma i dagen. Idag har dock stora delar av våtmarken varsamt restaurerats för att återskapa de naturliga livsmiljöerna. För besökare som har valt att övernatta på en ställplats i Staffanstorp, är Gullåkra mosse ett oerhört fascinerande utflyktsmål. Idag präglas platsen av ett rofyllt lugn, ett rikt fågelliv och en imponerande mängd trollsländearter. Att vandra genom fuktängarna innebär att man bokstavligen befinner sig på historisk och sakral mark, där forntidens mäktigaste ceremoniella riter en gång formade människornas relation till det gudomliga.
Gullåkra, 245 93 Staffanstorp
Brågarps kyrka
Medeltida helgedom och centrum i det agrara landskapet
Brågarps kyrka är en medeltida arkitektonisk pärla som står som ett beständigt monument över den tidiga kristendomens etablering i det skånska kulturlandskapet. Kyrkan, som idag ligger mycket centralt belägen i det moderna samhället, uppfördes ursprungligen i mitten av 1100-talet. Den byggdes i den för tiden typiska romanska stilen, präglad av kraftiga stenmurar, små fönsteröppningar och en distinkt uppdelning mellan långhus, kor och absid. Förmodligen bekostades bygget av lokala stormän som ett sätt att konsolidera sin makt och manifestera sin fromhet inför den nyligen etablerade ärkebiskopsstolen i det närbelägna Lund. Dessa gedigna murar bär på nästan ett årtusende av lokal historia och speglar hur samhället, tron och arkitekturen i regionen har utvecklats genom seklerna. Ett av de äldsta och mest värdefulla föremålen som bevarats från kyrkans tidigaste period är dopfunten, huggen i sandsten och formgiven i en stil som vittnar om de skickliga stenhuggarmästare som verkade i trakten under 1100-talet. Genom historiens gång har kyrkan underkastats flertalet varsamma ombyggnationer för att anpassas till föränderliga teologiska ideal och församlingens praktiska behov. Under senmedeltiden välvdes taket i tegel, och senare under århundradenas lopp breddades fönstren för att släppa in mer dagsljus i det ursprungligen mörka kyrkorummet. Det karaktäristiska och robusta klocktornet tillkom i en senare byggnadsfas för att förstärka kyrkans visuella och akustiska närvaro i byn. Kyrkans roll i det medeltida samhället kan inte överskattas; den var inte enbart en religiös samlingsplats, utan även det absoluta navet för byns sociala, juridiska och administrativa liv. Här samlades tiondet in och här kommunicerades lagar och påbud. För resenärer som letar efter historisk fördjupning och som har parkerat vid en ställplats i Staffanstorp, ligger denna helgedom mycket bekvämt till, ofta på kort gång- eller cykelavstånd. Platsens kontinuitet är i sig fascinerande – kyrkan har varit en samlingspunkt för socknens invånare i över åttahundra år, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att det moderna stationssamhället Staffanstorp inte existerade förrän på 1870-talet. En visning av kyrkorummet eller en eftertänksam promenad över kyrkogården erbjuder en mycket påtaglig och vördnadsfull lektion i traktens djupa, agrara förflutna.
Brågarpsvägen, 245 33 Staffanstorp
Nevishögs kyrka
Den ursprungliga kyrkbyn innan järnvägens ankomst
Nevishögs kyrka och den omgivande gamla kyrkbyn utgör en central och oumbärlig pusselbit för den som vill förstå Staffanstorps äldsta historia och framväxt. Bynamnet Nevishög, som i äldre historiska dokument ofta stavades i varianter som Nefis hög, har anor som sträcker sig djupt ner i medeltiden och namnet refererar troligen till en förkristen gravhög tillhörande en person vid namn Nefi. Detta vittnar om en obruten bosättningskontinuitet från järnåldern, långt innan de nuvarande stenkyrkorna uppfördes. Den nuvarande kyrkobyggnaden i Nevishög är i sina äldsta delar en romansk anläggning från 1100-talet, byggd i en tid då det skånska landskapet genomgick en massiv omdaning och socknarna formerades. Historiskt sett var Nevishög den absolut viktigaste bybildningen och maktcentrumet i det omedelbara närområdet, långt innan namnet Staffanstorp ens var förknippat med en tätort. Den intilliggande bebyggelsen var präglad av traditionella gårdar och ett tätt byalag, vars kollektiva jordbruk styrde invånarnas hela tillvaro fram till enskiftet under tidigt 1800-tal, då de gamla bystrukturerna sprängdes och gårdarna flyttades ut i det omgivande landskapet. Kyrkan har genomlevt dramatiska epoker, inte minst under de skånska krigen på 1600-talet, då fientliga arméer härjade och plundrade i området. Kyrkans arkitektur och dess robusta placering på den öppna slätten bär vittnesbörd om en byggnad som även tidvis måste ha fungerat som en trygg tillflyktsort för lokalbefolkningen. Invändigt har kyrkan bevarat flera äldre inventarier som berättar om de lokala godsägarnas makt och den lutherska ortodoxins stränga ideal under 1600- och 1700-talen. Om du har baserat din vistelse på en välbelägen ställplats i Staffanstorp, är en utflykt till Nevishögs kyrka ett av de mest givande sätten att tillbringa en historisk för- eller eftermiddag. Kontrasten mellan det högmoderna Staffanstorp, som föddes ur den industriella revolutionens järnvägsexpansion, och det tidlösa, lågmälda lugnet vid Nevishögs kyrka är slående. Det omgivande kulturlandskapet inbjuder till eftertänksamma promenader där man kan studera spåren av gamla markgränser och reflektera över de enorma demografiska skiftningar som format södra Sverige. Nevishög erbjuder en autentisk och faktaspäckad miljö för alla som uppskattar genuin skånsk kulturhistoria.
Nevishögs kyrkoväg, 245 93 Staffanstorp
Staffanstorps gamla sockerbruk
Den industriella revolutionens hjärta på den skånska slätten
Staffanstorps gamla sockerbruk är ett mäktigt industrihistoriskt monument över den enorma ekonomiska och sociala transformation som omformade hela Skåne under det sena 1800-talet. När Sockerbolaget, som senare blev en del av det mäktiga Svenska Sockerfabriks AB (SSA), etablerade anläggningen i Staffanstorp år 1885, innebar det startskottet för en helt ny era i bygden. Sockerbetan blev det 'vita guldet' som kom att dominera det sydsvenska jordbruket under mer än hundra år. Valet av just Staffanstorp som plats för ett av regionens största sockerbruk var ingen tillfällighet; den nybyggda järnvägen och den omgivande extremt bördiga åkermarken skapade de optimala förutsättningarna för storskalig industriproduktion. Sockerbrukets etablering fick en explosiv effekt på samhällets utveckling. Från att ha varit en glesbefolkad knutpunkt bestående av ett gästgiveri och några gårdar, förvandlades Staffanstorp på kort tid till ett sjudande industrisamhälle. Bruket krävde enorma mängder arbetskraft, särskilt under de intensiva höstmånaderna då betkampanjen pågick dygnet runt. Detta ledde till en massiv inflyttning av såväl permanent anställda tekniker och ingenjörer, som tillfälliga säsongsarbetare, vilket i sin tur stimulerade byggandet av arbetarbostäder, affärer och skolor. För att transportera de ofantliga mängderna sockerbetor från de omgivande gårdarna till bruket anlades ett intrikat nätverk av smalspåriga järnvägar, de så kallade betbanorna. Dessa små tåg tuffade kors och tvärs över slätten och blev ett signum för det skånska höstlandskapet. Inne i de väldiga tegelbyggnaderna pågick en fascinerande och tekniskt avancerad process där betorna tvättades, strimlades och urlakades på socker under enorm värme och ångbildning. Driften vid sockerbruket i Staffanstorp lades slutligen ner år 1963, som en del i en större rationalisering inom svensk sockerindustri där produktionen centraliserades till ett fåtal enorma anläggningar. Trots att produktionen upphörde, står de majestätiska industribyggnaderna i rött tegel fortfarande kvar och präglar ortens siluett, idag transformerade till moderna kontor, bostäder och näringslivscentrum. För den som besöker området och ställer upp sin husbil på en ställplats i Staffanstorp, är sockerbruksområdet ett givet besöksmål för en historisk promenad. Det ger en fantastisk och handfast inblick i den skånska industrialismens framväxt och de arbetsvillkor som formade generationer av ortsbor.
Sockerbruksområdet, 245 34 Staffanstorp
Staffanstorps gamla järnvägsstation
Järnvägsknuten som gav upphov till det moderna samhället
Staffanstorps gamla järnvägsstation är inte bara en vacker tegelbyggnad, utan utgör själva födelseplatsen och epicentret för det moderna Staffanstorp. Innan 1870-talet existerade i praktiken inte den tätort vi känner idag. Området dominerades helt av de uråldriga kyrkbyarna Brågarp och Nevishög, och den mark där Staffanstorps centrum nu vilar utgjordes i huvudsak av åkermark och ett äldre gästgiveri beläget vid korsvägen mellan Malmö och Lund. Allt detta förändrades dramatiskt år 1875 när Malmö-Simrishamns Järnväg (MSJ) invigdes. Dragningen av stambanan genom just detta område var ett strategiskt beslut som omedelbart skapade en av de viktigaste kommunikationsnoderna på den sydvästskånska slätten. Stationen döptes till Staffanstorp, ett namn som lånades från byn Stafnsthorp som funnits i trakten sedan medeltiden. Stationsbyggnaden uppfördes i klassisk svensk järnvägsarkitektur, ritad för att imponera och signalera statlig ordning och framtidstro. Kring denna nya infrastruktur växte snabbt ett modernt samhälle fram. Handlare, hantverkare och industriidkare insåg fördelarna med de goda kommunikationerna och etablerade sig i rask takt runt stationsområdet. Stationsinspektorn blev en av ortens absolut viktigaste auktoriteter, och stationen fungerade inte bara som väntsal utan inrymde även postkontor och telegraf, vilket gjorde den till fönstret mot den stora världen. Gods- och persontrafiken blomstrade under decennier, och stationen var ständigt fylld av liv: bönder som skickade spannmål, affärsmän på väg mot Malmö och sockerbrukets ändlösa godstransporter. Framåt mitten av 1900-talet började dock bilismens och lastbilstrafikens frammarsch konkurrera ut den lokala järnvägen. Persontrafiken på sträckan genom Staffanstorp lades slutligen ner, men den ståtliga stationsbyggnaden överlevde rivningsvågorna och står idag kvar som ett stolt och välbevarat landmärke mitt i byn. För besökare som har installerat sig på en ställplats i Staffanstorp, utgör det gamla stationsområdet en naturlig startpunkt för att förstå ortens historia. En promenad förbi den gamla stationsbyggnaden ger ett direkt perspektiv på hur den industriella revolutionens infrastruktur kunde rita om den geografiska kartan fullständigt och ur intet skapa ett helt nytt kapitel i den skånska historieboken.
Stationsvägen, 245 32 Staffanstorp
Kyrkheddinge kyrka och by
Ett bevarat kulturlandskap från Skånes tidiga historia
Kyrkheddinge kyrka och dess tillhörande medeltida by utgör en fascinerande och historiskt mycket välbevarad miljö, belägen i den östliga delen av Staffanstorps kommun. Bynamnet Heddinge omnämns i skriftliga källor redan under 1300-talet, men de arkeologiska bevisen i form av bland annat flintyxor och bronsåldershögar indikerar att området har varit kontinuerligt bebott sedan förhistorisk tid. Den nuvarande stenkyrkan i Kyrkheddinge uppfördes under slutet av 1100-talet och utgör ett utmärkt exempel på den romanska kyrkoarkitektur som präglade det ärkebiskopliga Lunds uppland under denna expansiva period. Precis som många andra medeltida skånska kyrkor byggdes den med robusta murar av fältsten, avsedda att stå emot både väder och fientliga angrepp. Kyrkan och den intilliggande byn bär på en synnerligen dramatisk historia, i synnerhet kopplad till 1600-talets blodiga konflikter mellan Sverige och Danmark. Under det skånska kriget (1675–1679) var dessa slätter ofta skådeplats för truppförflyttningar och stridigheter. Veckorna fram till det avgörande och fruktansvärda slaget vid Lund i december 1676, manövrerade både den svenska och den danska armén i trakterna kring Kyrkheddinge. Lokalbefolkningen led oerhört under dessa tider; byarnas bönder tvingades ofta överlämna sina matförråd, hästar och vagnar till soldaterna, oavsett vilken flagga de stred under. Kyrkans tjocka murar fungerade sannolikt som en tillfällig fristad när plundrande trupper och friskyttar drog genom bygden. Efter krigens slut och Skånes definitiva inlemmande i det svenska riket återgick Kyrkheddinge till att vara ett traditionellt skånskt bondesamhälle, med kyrkan och den lokala möllan som byns fasta punkter. Till skillnad från Staffanstorp, som exploderade i tillväxt under järnvägsepoken, fick Kyrkheddinge behålla mycket av sin äldre bykaraktär även in i modern tid. Idag bjuder området på en oerhört vacker kyrkomiljö med en lummig kyrkogård och historiska prästgårdslängor. För dig som övernattar med husbilen på en bekväm ställplats i Staffanstorp, är Kyrkheddinge ett starkt rekommenderat utflyktsmål. Det är en plats som bjuder in till eftertanke och erbjuder en djup förståelse för det tuffa och ofta våldsamma livsöde som präglade den skånska bondebefolkningen under Sveriges stormaktstid.
Kyrkheddinge kyrkoväg, 245 92 Staffanstorp

